Chapter 4

2.6K 110 3
                                    

Samantha's POV

I smiled when I finally reached the hacienda. I miss this probinsiya vibe.

I saw Manang Luning walk towards me ng makababa ako sa sasakyan, she's the mayor doma here.

"Manang." I hugged her.

"Nakong bata ka, napakaganda mo. Huling kita ko sayo ay 15 years ago pa." natawa naman ako sa sinabi ni Manang.

"Yeah, Manang and I came back again. How's the hacienda?" tanong ko, hindi ko na kasi nakakamusta kay daddy ang hacienda dahil busy na rin ako sa kompanya ko.

But now, I decided to take my rest here, my daddy insisted na magtake ako ng rest dahil napaka workaholic ko na daw.

At first, I don't want to, but he blackmailed me na ib-bankrupt ang kompanya ko, wow, just wow.

"Ang laki laki na nang pinagbago mo, hindi na ikaw ang sipunin Sam na kilala ko." tinawanan niya naman ako ng sumimangot ang mukha ko.

"Manang naman." I pouted my lips at umarteng nagtatampo.

"Galing ka pala kina, Louisa?" tukoy ni Manang kay Nanay.

"Yes po, they prepared something for me." sabi ko, nagsimula na kaminh maglakat papasok ng mansyon.

"Kung ganun ay nakita mo na rin ang apo niya? Napakagandang bata na rin non." I smile when I remember how annoyed she was to me, wala naman akong ginagawa.

"Yeah, hindi na rin sipunin." sabay kaming nagtawanan ni Manang sa sinabi ko.

She's indeed pretty.

"Naka-prepare na pala kami para sa dadausing party bukas, may gusto ka bang ipaluto, hija?" umiling ako sa tinanong ni manang.

"Just serve the food that you prepare Manang." sabi ko.

"Sige hija, ang damit mo pala na susuotin ay nadeliver na kanina lang." I nodded my head.

Nagpaalam ako kay Manang na matutulog muna ako, I feel so sleepy dahil sa mahabang biyahe kanina.

Pagpasok ko sa kwarto ay dumiretso ako agad sa drawer ng side table ko.

I smiled when I saw the rectangular red box.

"It's been 15 years." I whispered.

Kinuha ko yun and sit on my bed.

I opened the box and smiled when I saw the piece of paper.

"A contract that made by a 6 year old and 10 year old kids, is this even valid?" I laughed when I remember those memories.

Past...

"Can I marry you when I grow up?" I look at her and smile.

"Of course but why do want to marry me, Princess?" I asked while combing her hair.

"Ang pretty mo kasi, I want you to be my wife, Sammy." I pat her head.

"Yes, do you want me to make a contract? You can show me the contract if ever na makalimutan ko."

"You'll forget me?" I saw the sadness on her innocent face.

"No, of course not. I won't forget you." she smiles.

"So I'll make a contract now and we need to sign it okay? But..." I paused and look at her.

"But the contract will get void if you find your one true love." sabi ko.

"But you're my true love." tumawa lang ako at sinimulang isulat ang kontrata namin.

"Your sign, princess." nilahad ko ang papel sa kaniya and she get the pen on my hand with her tiny hand.

Pano | Freenbeck | FanficWhere stories live. Discover now